<body><script type="text/javascript"> function setAttributeOnload(object, attribute, val) { if(window.addEventListener) { window.addEventListener('load', function(){ object[attribute] = val; }, false); } else { window.attachEvent('onload', function(){ object[attribute] = val; }); } } </script> <div id="navbar-iframe-container"></div> <script type="text/javascript" src="https://apis.google.com/js/platform.js"></script> <script type="text/javascript"> gapi.load("gapi.iframes:gapi.iframes.style.bubble", function() { if (gapi.iframes && gapi.iframes.getContext) { gapi.iframes.getContext().openChild({ url: 'https://www.blogger.com/navbar.g?targetBlogID\x3d8215214\x26blogName\x3d...maybe+redemption+has+stories+to+te...\x26publishMode\x3dPUBLISH_MODE_BLOGSPOT\x26navbarType\x3dLIGHT\x26layoutType\x3dCLASSIC\x26searchRoot\x3dhttps://wretchedredemption.blogspot.com/search\x26blogLocale\x3den\x26v\x3d2\x26homepageUrl\x3dhttp://wretchedredemption.blogspot.com/\x26vt\x3d-8407396058863658295', where: document.getElementById("navbar-iframe-container"), id: "navbar-iframe" }); } }); </script>
Friday, August 26, 2005

i was in atc and anj txted me tawag dw me sa knya agad. ok so ako hanap nman ng fone. buti na lng may payphone sa may digital color sa 3rd level... 5 petot nga lng for 3 friggin minutes. pero nman...sulit din...i got to hear his voice haha.

pag hello eh tanong agad kng nasan ako eh so sbi ko atc ako. wat am i doing daw. di sabi ko nakatayo. tpos bkt daw. haha. pota. ang kulet. so sbi ko, kz im talking 2 him on the phone. so finally i asked why he called...ayun sbi miss lang dw ako...tpos may 'heehee' lagi na tawa. haha. pacute ang pota.

wala lang daw. he misses lng me daw. and den usap usap...mga wala lang na usapan...den i asked again, why nga he wanted me to call, kz mamya may problem nga re our problem. ayun...wala nman daw. he just wanted to say i luv yah daw and he misses me. 'heehee' uli. ako nman tawa ng tawa dumadami na tao sa tabi ko sabi ko ano b yan, un lang pala pinaguusapan naten....parang nahihiya nako so sbi nya, eh bkt ba nakkta ba daw sya. eh sbi ko, eh ako ung nakkta d2 ng mga tao na tawa ng tawa na parang sira haha.

ayun nawala ng konti ang sama ng loob ko. as usual nga tawa ako ng tawa sa mga pinagsasasabi nya...eh wala nman din nakakatawa sa mga cnsbi nya. nakakatawa kasi! puro pa 'heehee' ang tawa nya. parang bata. shyet. ang kulet ng gago leche cute cute! lumiwanag ng konti araw ko. pramis.

but oh men...im back hir in the ofis...back to work. forgot to drink my coffee kaninang breakfast so...yes, hir i am drinking coffee finally. ayoko uminit na nman ulo ko hahaha.

by kung nababasa mo toh...WAG KANG UMANO AT MAGFEELING DYAN HA. pucha. tutuktukan kita. wala lang kasi ako magawa dito sa opis. kilala kita....ssbhin mo na nman everybody wants ur body. *rolls eyes* haha. lagot ka talaga saken pag nakita kita.

posted by niknok at 3:13:00 PM | Permalink |

[ back home ]

Comments for my silver lining...